PCOS och blodprov: värdena som ger klarhet

PCOS är vanligt, och blodvärdena är halva utredningen

PCOS (polycystiskt ovariesyndrom) är en av de vanligaste hormonella rubbningarna hos kvinnor i fertil ålder; ungefär en av tio berörs. Misstanken väcks ofta av gles eller oregelbunden mens, akne, ökad hårväxt eller att en graviditet dröjer. Symtomen kommer smygande och delas med flera andra tillstånd, vilket är just därför blodvärden spelar en så central roll i utredningen.

Diagnosen bygger i Sverige, liksom internationellt, på de så kallade Rotterdamkriterierna: två av tre av gles eller utebliven ägglossning, förhöjda androgener som visar sig kliniskt eller i blodprov, och polycystiska äggstockar på ultraljud. Två av de tre kriterierna kan alltså bedömas helt eller delvis med blodprov, och det tredje kräver ultraljud inom vården.

Den här guiden går igenom värdena en PCOS-utredning vilar på: androgenerna, cykelns hormoner, värdena som utesluter det som bara liknar PCOS, och den metabola sidan. Målet är att du ska förstå vad varje värde tillför och komma till ett läkarbesök med rätt underlag.

Androgenerna: testosteron, SHBG och kvoten mellan dem

Kärnan i PCOS-frågan är androgenerna. Det första värdet är totalt testosteron. Hos kvinnor ligger nivåerna normalt lågt, och vid PCOS är de ofta lätt förhöjda snarare än dramatiskt höga. Ett värde inom referensområdet utesluter inte PCOS, och ett lätt förhöjt värde bevisar det inte, men värdet är en av utredningens hörnstenar och en förutsättning för att bedöma kriteriet om förhöjda androgener.

Det andra värdet är SHBG (proteinet som binder könshormoner i blodet). Bara den del av testosteronet som inte är hårt bundet är biologiskt verksam. Vid PCOS ligger SHBG ofta lågt, delvis kopplat till insulinresistens, och ett lågt SHBG innebär att en större andel av testosteronet är fritt och aktivt. Två personer med exakt samma totala testosteron kan därför ha helt olika verklig androgenpåverkan.

Därför beräknas också ett fritt androgenindex ur testosteron och SHBG tillsammans. Indexet fångar det som ett ensamt totalvärde missar, och i utredningssammanhang betraktas det ofta som känsligare än totalt testosteron för att upptäcka biokemiskt förhöjda androgener vid PCOS. Det är alltså kombinationen, inte något enskilt värde, som svarar på androgenfrågan.

Ibland mäts även DHEA-S, ett androgen som huvudsakligen kommer från binjurarna. Det kan hjälpa läkaren att bedöma varifrån ett androgenpåslag kommer, eftersom äggstockar och binjurar är två olika källor med olika uppföljning.

Cykelns hormoner: LH, FSH, östradiol och AMH

Cykelhormonerna kompletterar androgenbilden. LH och FSH (hypofysens två signalhormoner till äggstockarna) styr äggblåsornas mognad och ägglossningen. Vid PCOS ses ofta ett LH som ligger högt i förhållande till FSH, ett mönster som kan bidra till att ägglossningen uteblir. Mönstret är vanligt men varken nödvändigt eller tillräckligt för diagnosen; helt normala signalhormoner utesluter inte PCOS.

Östradiol (kroppens huvudöstrogen) mäts som del av samma bild. Värdet är ofta normalt vid PCOS, men det hjälper läkaren att tolka signalhormonerna och att utesluta andra orsaker till att cykeln rubbats.

AMH (anti-müllerskt hormon) bildas av de små äggblåsorna i äggstockarna. Vid PCOS finns typiskt många små blåsor, och AMH ligger därför ofta klart högre än väntat för åldern. Internationella riktlinjer har på senare år öppnat för att ett tydligt förhöjt AMH hos vuxna i vissa situationer kan användas som alternativ till ultraljud i bedömningen av kriteriet om polycystiska äggstockar. Ett högt AMH är alltså en pusselbit som stärker bilden, inte ett svar i sig, och tolkningen hör hemma hos läkare.

Värdena som utesluter förväxlingar: sköldkörtel och prolaktin

En viktig del av en seriös utredning är att leta efter det som bara liknar PCOS. Två tillstånd står för merparten av förväxlingarna, och båda syns i blodprov.

Det första är sköldkörteln. Både en underaktiv och en överaktiv sköldkörtel kan rubba cykeln, påverka vikten och ge trötthet, och en underaktiv sköldkörtel är vanlig hos kvinnor i samma åldrar där PCOS-frågan väcks. TSH (hypofysens styrsignal till sköldkörteln) och fritt T4 (det aktiva sköldkörtelhormonet) räcker långt som första koll, och ett avvikande resultat leder utredningen åt ett helt annat håll än PCOS.

Det andra är prolaktin. En förhöjd nivå kan trycka ned ägglossningen och ge gles eller utebliven mens, alltså precis den bild som väckte misstanken. Prolaktin påverkas av bland annat stress, sömn och vissa läkemedel, så ett lätt förhöjt värde följs ofta upp med ett nytt prov innan slutsatser dras.

Läkaren kan därutöver, vid särskilda fynd, vilja utesluta ovanligare orsaker som medfödd binjurebarkshyperplasi eller kortisolrubbningar. De utredningarna kräver andra prover och sköts inom vården. För de allra flesta är det dock androgenerna, cykelhormonerna, sköldkörteln och prolaktinet som tillsammans utgör den blodbild en PCOS-utredning vilar på, och det är den kombinationen som är värd att ha med sig till ett läkarbesök.

Vill du få kärnan i utredningen mätt i ett och samma prov finns testosteron, SHBG, cykelhormonerna, sköldkörteln och prolaktin samlade i Hormontest Kvinna Plus, att ta utan remiss när det passar dig.

Den metabola sidan: blodsocker och blodfetter

PCOS är inte bara en hormonfråga. En stor andel av dem som får diagnosen har samtidigt insulinresistens, det vill säga att kroppens celler svarar trögare på insulin, och det gäller även många som är normalviktiga. Insulinresistensen tros vara en av drivkrafterna bakom både de låga SHBG-nivåerna och androgenpåslaget, och den är skälet till att PCOS på sikt är kopplat till en förhöjd risk för typ 2-diabetes.

Därför är det rimligt att den metabola sidan finns med i bilden redan tidigt. HbA1c (långtidsblodsocker) visar den genomsnittliga blodsockernivån de senaste två till tre månaderna, och fasteglukos ger en ögonblicksbild. Fasteinsulin kan tillsammans med glukos ge en fingervisning om insulinresistens, även om det värdet tolkas med viss försiktighet och inte används för diagnos.

Blodfetterna hör också hit. Mönstret med förhöjda triglycerider och lågt HDL-kolesterol är vanligt vid insulinresistens och är värt att känna till tidigt, eftersom det går att påverka med vanor och, när det behövs, behandling.

Det här är också de värden där uppföljning över tid ger mest. Riktlinjer rekommenderar att kvinnor med PCOS får sin blodsockerbild kontrollerad regelbundet, och en egen baslinje tagen i god tid gör varje senare jämförelse mer meningsfull än en enstaka mätning någonsin kan bli.

När provet tas, och vad du gör med svaren

Tidpunkten spelar roll för vissa av värdena. Cykelhormonerna LH, FSH och östradiol bedöms helst i tidig follikelfas, ungefär dag två till fem räknat från mensens första dag. Är cykeln mycket oregelbunden, eller uteblir mensen helt, går det ändå att ta provet; läkaren väger då in att cykeldagen är okänd. Androgener, SHBG, sköldkörtelvärden och prolaktin är mindre känsliga för cykeldag.

Hormonella preventivmedel är den vanligaste felkällan. Kombinerade p-piller höjer SHBG kraftigt och trycker ned androgenerna, vilket kan maskera precis det utredningen letar efter. För en rättvisande androgenbild brukar det krävas ett uppehåll på minst tre månader, men sluta inte med preventivmedel enbart för ett provs skull utan att först ha vägt det beslutet, gärna tillsammans med läkare.

När svaren kommer är de ett underlag, inte ett besked. Ta med värdena till läkare om mensen varit gles eller borta i flera månader, om hårväxt eller akne tilltar, om du planerar graviditet, eller om något värde ligger tydligt utanför referensområdet. En läkare kan då lägga värdena bredvid din historia, vid behov komplettera med ultraljud, och ge ett riktigt svar på frågan du började med.

Oavsett vart utredningen leder är värdena inte bortkastade. De är din baslinje, och nästa mätning får ett sammanhang att jämföras mot.

Artikeln är allmän hälsoinformation, inte medicinsk rådgivning och inte en bedömning av dina värden. Vid symtom eller oro, kontakta vården.